Sveriges samtliga fågelarter är fridlysta enligt artskyddsförordningen (2007:845) och fredade enligt jaktlagstiftningen (SFS 1987:259) vilket innebär att det inte är tillåtet att fånga eller döda vilda fåglar utan lagstöd. Innan du fångar in en vild fågel som du tror är skadad eller övergiven ska du först ha varit i kontakt med en viltrehabiliterare med tillstånd för den aktuella djurarten. Kontakta din länsstyrelse för att ta reda på vilka personer som har tillstånd i ditt län. Det går även bra att kontakta oss för rådgivning.
- Har du hittat ett vilt djur som du bedömer är skadat skall du genast kontakta en viltrehabiliterare med tillstånd för den aktuella arten. Bedömer rehabiliteraren att djuret inte behöver rehabilitering skall du lämna platsen och djuret lämnas utan åtgärd. Skulle du ändå göra ett omhändertagande av djuret (d.v.s. fånga djuret) kan du begå jakt- och artskyddsbrott.
- Har du fångat in en vild fågel som viltrehabiliteraren anser behöver rehabilitering ansvarar du för att djuret ska komma till rehabiliteringsanläggningen. Kan du inte ta den till rehabiliteringsanläggningen och inga andra alternativ finns tillgängliga, måste djuret släppas fritt alternativt tillse att djuret avlivas via kommunens viltvård eller veterinärklinik.
- Vilda djur i frilevande tillstånd har ingen ägare även om de uppehåller sig på någons mark, undantaget är om djuret är avlidet och inte tillhör statens vilt.
Statens vilt
Ett antal däggdjursarter och fågelarter ingår i begreppet ”statens vilt”. Dessa arter befinner sig i riskzonen för illegal jakt och/eller har ett särskilt högt naturvärde och som därför kräver särskilda skyddsregler.Skadat eller sjukt djur som tillhör statens vilt skall anmälas till Polismyndigheten. När djur som tillhör statens vilt påträffas avlidet i naturen skall detta rapporteras in eller lämnas in till Polismyndigheten för vidare transport till Naturhistoriska riksmuseet eller Statens Veterinärmedicinska Anstalt. Dessa djur samt delar från djuret får inte behållas av upphittaren om de påträffas döda i naturen. Bestämmelser om statens vilt finns i jaktlagen, jaktförordningen och i Naturvårdsverkets föreskrifter.
48-timmarsregeln
För ett sjukt/skadat vilt djur innebär det, utöver smärt- och stressfaktorn, ett extra lidande att hållas i fångenskap. Enligt djurskyddslagstiftningen är det förbjudet att hålla viltfångade djur för sällskap och hobby och enligt jaktlagstiftningen är det förbjudet att hålla vilda djur i fångenskap utan tillstånd. Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om vilthägn m.m. (NFS 2002:20) krävs dock inte tillstånd för tillfällig förvaring av vilt upp till 48 timmar. Sådan tillfällig förvaring kan t.ex. komma ifråga för vilt som omhändertagits för vård och rehabilitering, i väntan på kontakt med anläggning som har tillstånd för sådan vård och rehabilitering. För den som ska ta hand om skadat vilt längre tid än 48 timmar krävs tillstånd av Naturvårdsverket och Länsstyrelsen.
Vem som helst får alltså omhänderta och förvara skadat vilt i max 48 timmar. Om djuret kräver längre vård än så har man denna tid på sig att kontakta och överlämna djuret till en viltrehabiliterare med tillstånd för den aktuella arten. Är detta inte möjligt måste djuret frisläppas eller avlivas.
Avlivning av skadat vilt
Om ett vilt djur anträffas så pass skadat eller är i en belägenhet att det snarast måste avlivas av djurskyddsskäl får vem som helst genomföra detta även om det sker på annans mark. Den som genomför handlingen bär ansvaret och ska i efterhand kunna motivera varför det var nödvändigt. Har du inte kunskap eller erfarenhet att bedöma situationen bör du vända dig till en instans som kan fatta beslut, exempelvis en viltrehabiliterare med tillstånd för den aktuella arten. Det kan vara mycket svårhanterligt att stå inför en situation där ett djur behöver avlivas. Ta kontakt med oss om du önskar vägledning i situationen.